Shit. Tror jag gjorde den konstigaste, spontanaste grejen på väldigt länge. Jag vet inte ens vad jag vill uppnå, men jag kan inte sluta tänka. Jag fortsätter att leva efter mitt ordspråk: man lever bara en gång. Fast ibland kanske man inte skulle ta det så extremt seriöst. Eller är det just det jag ska? Pirrar lite i magen. Jag är fan inte klok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar